Var en upplevelse jag sent ska glömma. Helt fantastikt och dessutom var det många svenskar på plats för att uppleva samma sak som vi. Först märkte jag det på restaurangen vi var och käkade på innan konserten, där pratades det svenska kors och tvärs och så när vi stod i kö utanför Carnegie Hall hörde man det svenska språket klinga. Konserthuset i sig var en upplevelse, helt fantastiskt inuti och akustiken ska vi inte tala om. 50 manna orkester och en 30 manna kör och så gudomliga stjärnor på scenen! Tårarna rann flera gånger för mig. En, eller egentligen två som fick mig riktigt rörda igår var naturligtvis den svenska stjärnan Helen Sjöholm, en gudomlig kvinna att sjunga, men Kevin Odekirk som gestaltade Robert i konserten - vilken röst. Dessa två sjöng rakt in i mitt hjärta, Helen med paradnumret "Du måste finnas" och så Kevins "Guldet blev till sand" Här stod håret på kroppen på mig rakt upp och hjärtat bultade flera trippla slag i dessa två nummer. Men hela konserten var magnifik, alla var otroligt duktiga. Undrar om jag någonsin kommer att få uppleva något liknande i min livshistoria?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar